1796-1875 Corot Locations French painter, draughtsman and printmaker. After a classical education at the College de Rouen, where he did not distinguish himself, and an unsuccessful apprenticeship with two drapers, Corot was allowed to devote himself to painting at the age of 26. He was given some money that had been intended for his sister, who had died in 1821, and this, together with what we must assume was his family continued generosity, freed him from financial worries and from having to sell his paintings to earn a living. Corot chose to follow a modified academic course of training. He did not enrol in the Ecole des Beaux-Arts but studied instead with Achille Etna Michallon and, after Michallon death in 1822, with Jean-Victor Bertin. Both had been pupils of Pierre-Henri Valenciennes, and, although in later years Corot denied that he had learnt anything of value from his teachers, his career as a whole shows his attachment to the principles of historic landscape painting which they professed.  Related Paintings of Jean Baptiste Camille Corot :. | Souvenir de Mortefontaine (mk11) | skottkarran | Portrait of the artist (mk05) | Dunkerque (mk11) | Les maisons Cabassud (mk11) |
Related Artists:
Giovanni del Biondo
Italian Gothic Era Painter, active 1356-1399,was a 14th century Italian painter of the Gothic and early-Renaissance period, active 1356-1399.
Juan van der Hamen y Leon
Spanish Baroque Era Painter, 1596-1631, was a Spanish painter, a master of the still life paintings, also called bodegones. During his lifetime, he was prolific and versatile, painting allegories, landscapes, and large-scale works for churches and convents. However, today he is remembered mostly for his still lifes. In the 1620s, He popularized still life painting in Madrid.Juan van der Hamen y (Gemez de) Leen was born in Madrid in 1596 but he was baptized late on April 8, 1596 in Madrid, therefore, he must had been born there just days before that date. He was the son of Jehan van der Hamen, a Flemish courtier, who had moved to Madrid from Brussels before 1586, and Dorotea Whitman Gemez de Leen, a half-Flemish mother of noble Toledan ancestry [1]. Van der Hamen and his two brothers Pedro and Lorenzo (both of whom were writers) emphasized their Spanish roots by using all or part of their maternal grandmother's family name, Gemez de Leen.. The painter's father, Jan van der Hamen, had come to Spain, as an archer, to the court of Philip II were he settled, married, and his children were born. According to 18th-century sources, the artist's father had also been a painter, but there is no evidence for this. Juan van der Hamen inherited his father's honorary positions at court and also served as unsalaried painter of the king. Van der Hamen's artistic activity in the service of the crown is first recorded on 10 September 1619, when he was paid for painting a still-life for the country palace of El Pardo, to the north of Madrid.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.